Intressant artikel!

Jag antar att du är vuxen, och vill bara av ren nyfikenhet fråga vad det är du gör med dina kaspiska hästar? Är de viktbärande nog för att bli ridna av en vuxen männsika? Är de bra körhästar? Ställer ni ut?

Jag håller med om att de ser ut som hästar i miniformat. Jättevackra.

Jag har precis fyllt 18 år och eftersom att jag är så himla liten så kan jag rida på dem. Jag rider in, tränar och tävlar våra Kaspiska hästar. Sen deltar vi också på utställningar och min mamma kör dem. :)

#3 Vad kul!  Man ska kanske inte generalisera, men hur är de i temperamentet?

Jag tycker att dom har ett bra temperament! Vi har ett sto hemma som är 10 år och har tävlat höga klasser inom hoppning och hon brukar ridas utav en liten tjej på 4år ibland och det går jätte bra. Den lilla tjejen leder in henne från hagen och hon är hur snäll som helst!

Låter som helt underbara hästar, och framför allt är de så fina att se på. Tyvärr är de alldeles för små får mig, men om jag någon gång får ett hästintresserat barn är det säkert en ras som kan passa bra.

Det tror jag verkligen :)!

I din artikel säger du att snittet ligger på 113 cm.

Det måttet kan jag inte riktigt hålla med om.

I både Sverige och Norge är våra hästar som regel över 120 cm.

I England som jag besökt flertalet gånger genom åren så finner jag att de allra flesta ligger i nivå med dem som vi har här. 

 Undantaget är ju dock en enda uppfödare som samtidigt råkar föda upp amerikanska miniatyrhästar. man kan ju fundera över sambandet, just med tanke på att nämnda uppfödare varit väldigt trilsk, då det gällt att släppa ifrån sig tagel till DNA test från föräldrarna till sina sålda avkommor.

I alla Kaspiska artiklar/broschyren/böcker har jag läst att genomsnittet ligger på 113 cm. Det finns fler individer som över- och understiger genomsnittet, självklart. Men genomsnittet ligger på 113 cm enligt mina källor.

Ditt påhopp till oss tänker jag inte ens kommentera då vi inte har sålt en enda avkomma! Vi har DNA testat ALLA våra hästar och deras föräldrar.

De källorna skulle vara intressanta att ta del av. Jag har sett en stor andel genom åren och inget tyder på att de ligger i snitt på 113 cm.

Jag har haft många års uppföljning av avkommor som generationer med blodslinjer och ju mer jag studerat materialen jag besitter så faller snittet klart över 120 cm.

Sen finns det en uppfödare i England som inte är riktigt ren i sina stammar detta har vi fått konstaterat. Genom de DNA prover som har utförts.

Vad som ligger till bakgrund för hennes småhästar kan vi bara spekulera om. Men de är inte vad de alltid har utgivit sig för att vara.

Du säger här att du har DNA testat alla era hästar och deras föräldrar.

Då ställer jag frågan Vart i ledet börja då era hästar att DNA testas från ? och är de sen DNA testade på den svenska labbet så kopplas det inte ihop med det amerikanska, där DNA basen i rasen har sitt.

Som du redan känner till är jag rätt bra insatt i det här med DNA på våra hästar. Det är jag som upptäckt en hel del felaktiga stammar. Och fått ta skiten för att det har uppdagats. Vilket i sig är ironiskt.

Några har blivit offentliga, några har man valt att tystas ner.

En sak som är bra att ha i bakhuvudet, Två fuxar får alltid en fuxavkomma.

För att en skimmel ska kunna bli skimmel så ställer sig saken den att den ena föräldern är då skimmel. Där börja jag ana oro och det jag fått fram har inte varit det som har uppgivits.

Hoppas du fått en del klarhet i vad jag talar om.

Enligt källan så är genomsnittet på de Kaspiska hästarna 113.792 cm. Konverterat från hands high till cm. Jag kan hålla med dig om att genomsnittet kanske är lågt då de flesta av våra hästar också är runt 120 cm.

Att det bara finns en uppfödare i England som har små Kaspiska hästar tycker jag nog inte. Vi har flera Kaspiska hästar som är små från flera olika uppfödare.

Hur har du kunnat bevisa att dessa hästar inte är "rena"? DNA kan bara bevisa att det är rätt mamma och rätt pappa. Sen vet man inte ens om de Kaspiska hästarna är rena, det kan finnas annat blod i dem eftersom dem har levt vilda.

Vart man DNA testar har dock ingen större betydelse om det finns tagel från föräldrarna i Sverige, varför ska man då inte DNA testa här? I SCHA krävs det att hästarna är DNA testade för att dem ska få registreras och jag tror inte att det är ett krav i bl.a. England, så det finns nog många hästar som inte är DNA testade alls.

Våra samtliga hästar idag är alla DNA testade ner till foundation stock. bortsett från några fall där förfäder tyvärr varit döda.

Detta har tagit oss många år att få till. Så har även gjorts med den Norska populationen. Vi har gjort alla tester i USA, ursprungligen på University of Kentucky senare vidare till Dallas, Texas. efter att databasen har flyttats dit.

Fördelen med att testa i USA är att den stora databas som finns där naturligtvis också innehåller väldigt mycket material på hästar som för länge sedan gått ur tiden, gör att det finns möjlighet att härstamningsverifiera mot förfäder som inte längre finns. Den möjligheten har ju ni tyvärr valt bort, men det beror väl på att ni inte heller är så särskilt inte intresserade av fullständig härstamningverifiering. Vi har redan från början upplevt det som mycket viktigt när vi marknadsförde ny ras i landet.

Idag med facit i hand är vi glada för att vi gjorde det.

Vi och våra Norska kollegor såg det som fullständigt grundläggande krav när vi skulle marknadsföra en ny ras i Skandinavien. Som du säkert vet är det huvudsakligen därför som det finns två grupperingar i Sverige.

Beträffande renrasighet så har vi ju gjort allt som går att göra när vi följt en härstamningverifieringskjedja ända ner till de foundationhästar som Louise Firouz ursprungligen valde ut.

Att urvalet var mycket omsorgsfullt beskrivs idag på en annan plats på nätet som du säkert känner till.

När jag själv talade med Louise Firouz i samband med den stora Caspiska konferansen 2004 i England. Talade hon om att alla hästarna hon valde ut som foundationhästar var komna ifrån platser runt Elbourz bergen och däromkring. Hon var mycket noga med sitt urval.

Valde endast ut individer med det vi idag kallar karaktäristiskt Caspiskt utseende.

Det är ingen som har valt bort någon möjlighet till fullständig härstamningsverifiering i Sverige vad jag vet.

Alla laboratorium i hela världen har ett samarbete och skickar du taget på din häst till SLU och meddelar dom vilka föräldrar individerna är och vilket laboratorium dom är analyserade vid så kan SLU göra en fullständig härstamningskontroll. Samma gäller även i andra länder, så Texas har även tillgång till SLUs DNA.

# 13

Den saken har vi fått klart att så inte fungerar med den Caspiska hästens databas som hålls av Gus Cohtran. Gus Släpper inte på sitt material. Han fick desstill slita länge för att få ut sitt material från sin förra arbetsplats. De från Kentucky kan inte heller komma åt de nya DNA testade Caspiska hästarna.

Något jag fick dyrt erfara.

Samma sak vad det gäller SLU.

Jag ska ta några fall som har visat sig sluta med sorg.

I Norge kräver man DNA härstamningsbevis på att importen är den den utges sig för att vara. Spelar ingen som helst roll att hästen har utlänkst pass, utställt av någon utlänsk förening och är inskriven i ICSB.

Vilket för övrigt rimligvis måste gälla Svenska SCHA, åtminstånde enligt de ursprungliga Plan och Riktlinjerna, som tilldelades föreningen på vintern 2004.

En person köpte en grupp Caspiska hästar från en etablerad uppfödare i ett Europeiskt land, ville registrera dessa i Norge.

När DNA tester skulle införskaffas för att styrka hästarna härstamning visade det sig att uppgiven härstamning ej stämde, ens vid första led. När något ytterligare prov misslyckades tröttnade ägaren och ville inte gå vidare, för det var dock förenade med vissa kostnader. Eftersom jag själv var ombedd att hjälpa till har jag tagel liggande från ett stort antal hästar från det stuteriet, vilket i och för sig kan ha ett värde för framtiden i andra sammanhang.

Hur som helst hästarna fick inte registreras i Norge. Jag kunde en tid senare läsa om dem i Danmark, där en ung och mycket kaxig hästtjej uppgav att hon minsan hade en grupp Caspiska hästar. Gruppen hade även fått föl, dessa cirkulerar runt och bjuds ut som Caspiska hästar på lös grund. Tjejen blev mycket obstinat då jag konfronterade henne, drog en massa lögner om varifrån hästarna kommit, vilket var mycket lätt att genomskåda. Hon blev ganska uthängd av sitt oseriösa försök där det stod klart för alla som läste att gruppen var tyvärr en bluff. Hon sålde dem senare. För dagen vet jag åtminstånde var en finns.

Det sorliga med sådant här skojeri är dels att det kommer ut en massa ostyrkt material på marknaden som oftast något sån när ser ut som Caspiska hästar och säkert innehåller Caspiskt blod, och kanske till och med är rena, men det går inte att kartlägga vad det egentligen är.

Det andra problemet, som är likartat var i världen det än uppstår är att de lurade hästköparna blir till mycket stort besvär för de seriösa. De blir nästan alltid mycket obstinata, vägrar eller vill inte inse sitt misstag, ljuger och försöker på alla vis sopa undan problemen. Förfalskade papper har förekommit, och vi vet var sådana finns idag.

Ett annat exempel är ett mycket fint sto som köptes till Norge från ett annat Europeiskt land för ganska mycket pengar den var också registrerad även in i ICSB. Tagel var utlovad från föräldrar. far och morföräldrar hade vi redan testade vilket gjorde att vi hade kunnat gått vidare. Tyvärr kom aldrig det utlovade taglet. Hästen som var tänkt som ett fint avelssto hos en seriös uppfödare har inte kunnat registrera sin häst i Norge som Caspisk häst.

Som ett tredje exempel kan tas upp ett fall som härstammar ur det första exempel ovan där en person införskaffa en avkomma ur den ovanbeskrivna gruppen, betalat bra för den, i tron att det var en ren Caspisk häst, utan invändningar. Idag vet hon bättre. I detta fall kan understrykas att hon trotts allt älskar sin lilla häst och behåller den ändå.

Slutsattsen man kan dra är ofta att de godtrogna och lurade hästköparna tyvärr ställer till ytterligare bekymmer genom att kränga materialet vidare under förutspeglingar att några problem inte finns och tar ofta bra betalt och nya personer sitter med svartepetter.

Själv vet jag idag så mycket så jag kan alltid ta reda på bakrunden på det jag eventuellt tänker köpa, men det gäller tyvärr inte för nykomlingar inom rasen.

Som du säkert känner till var jag själv drabbad av hästar vars härstamning inte stämde. Med stor hjälp av vänner utifrån och för övrigt Dr Gus Cohtran så lyckades vi med att koppla hastarna till sina riktiga stammar. Räddningen här var väl att mina hästar hade väldigt få generationer bak till foundation. Dr Gus Cohtran hade materialet i den Amerikanska databasen.

Detta blev dock naturligtvis onödiga kostnader för mig och vad mera var förde det med sig att ganska omfattande rättelser blev tvugna att göras i ett antal föreningars register. Främst naturligtvis de båda Engelska men även Amerikanska register eftersom avkommor sålts dit.

Detta visade sig bli ganska intressant att se hur människor reagerade. De som var seriösa uppskattade sitt tillrättaläggande, medan vissa andra bara blev tjuriga och pratade skit, eftersom de blev tvugna att göra ändringar i sina registreringar. Det fanns även de som hade velat dölja problemet. Man kan ju undra hur sådana människor tänker, och varför de överhuvudtaget bedriver avel.

Men som du vet ger jag mig aldrig när jag ser att något är fel och det har retat upp många. Det finns några ledande personer ännu som retar sig över det uppkomna problemet.

Hur som helst jag känner till fler felaktigheter, och kan vid rätt tillfälligheter släppa fler bomber.